Kast mellan verkligheterna

“Någon skalar clementin på tunnelbanan och jag kastas trettiofem år tillbaka i tiden. Utan skydd. Landar i trappan på väg ned i undervåningen i mitt barndomshem.

Det är jultider. Mamma och pappa sitter framför TV:n. Pappa skalar nötter och mamma äter clementiner. De dricker glögg och småpratar. I taket hänger färggranna kulor i röda silkesband och heltäckningsmattan är lite stickig av granbarr. Öppna spisen sprakar. Allt är varmt, välbekant och tryggt.

I den andra verkligheten sitter jag bakom slutna ögonlock och andas på en gång varsamt och ivrigt in doften av någons clementin. Totalt överrumplad av kärleksfulla minnen och julstämning. Så där tät den bara är när man är barn.”

Texten dyker upp som ett minne i mitt flöde och vips är jag där igen på trappan i barndomshemmet, och på tunnelbanan. Men inte bara det, jag minns också när jag skrev inlägget för åtta år sen!

Hjärnan är makalös. Men jag undrar om det är en tillfällighet att jag igår köpte hem säsongens första nätkasse med clementiner? Skalar en efter en och kontoret fylls av citrusdofterna.

Click Here to Leave a Comment Below

Leave a Comment: