Stillhet, styrka och passion

Några dagar innan det gamla året ger vika för det nya faller orden på plats: ”Stillhet, styrka och passion. Mitt nya liv, min mission.” Varje år skapar jag ett nytt motto som fungerar som en ledstång i vardagen. Ord laddade med stark intention, känslor och som är valda med omsorg.
Årets motto är kanske viktigare än någonsin. Som ett resultat av långvarig stress, diverse bakterier och virus har jag drabbats av autoimmunitet. Det har såvitt jag vet inte utvecklats till någon allvarligare sjukdom. Ändå har mitt liv förändrats. Jag känner mig som en skugga av mitt forna jag och stresstoleransen är lika med noll.
Stillhet
Ordet stillhet kan ibland nästan automatiskt skapa ett tomrum inom mig. Ett varande utan annan mening än stillheten själv. Trots att inre stillhet är mitt viktigaste fokus nu är det förvånansvärt svårt att uppnå. Men inte svårare än annat som går att träna. För att lyckas mediterar jag regelbundet. Långa stunder, korta stunder, mikropauser i skogen eller halvtimmes långa sittningar med korslagda ben och spikrak rygg. Fokus på andningen eller loving kindness meditationer. Jag blandar friskt och tänker att all meditation är bra, oavsett form. Precis som all fysisk träning är bra. Bara vi gör den.
Stillhet. Smakar på ordet och känner hur hjärnan saktar in. Precis så som jag håller på lära den. Fick hjärnan själv bestämma skulle den mest hatta omkring och göra tusen saker samtidigt. Men nu sitter jag vid rodret och är kapten på min egen skuta. Jag kan inte påverka hur havet beter sig men jag kan lära mig hur jag bäst hanterar mitt skepp, i både storm och stiltje.
Styrka
Efter ett liv med inställningen att jag inte är särskilt stark, har en svag benstomme eller att jag inte orkar lyfta tungt lägger jag nu dessa föreställningar på hyllan. Numera är jag stark, älskar styrketräning och känner livet i mig varje gång pulsen går upp och musklerna jobbar.
Men styrka handlar inte bara om fysisk kraft och uthållighet utan lika mycket om mental och emotionell styrka. Livet är fyllt av händelser som kräver styrka och uthållighet. Vi möter förluster av olika slag och motgångar som lätt gör oss kraftlösa. Som ett resultat av ett antal förluster och motgångar fann jag en dag hur all kraft och all styrka runnit ur mig. Jag bokstavligen hasade mig fram. Det vill jag inte uppleva igen. Däremot vill jag vara förberedd nästa gång det händer vilket innebär att jag behöver träna i förebyggande syfte. Hur tråkigt? Nej, faktiskt inte. Mitt gamla jag hade gärna skjutit det framför sig men mitt nya jag bara gör det. Tränar alltså. Med glädje. Allra bäst funkar det märkligt nog de dagar jag inte vill, inte orkar eller inte har tid. Jäklar vilken energi och glädje det genererar att träna då!
Passion
När jag insåg att det jag kanske saknade allra mest var min passion drabbades jag av en stor sorg. Vem är jag utan min passion? Utan driv och energi? För att inte förvandlas till den bittra och sorgsna skuggan av mig själv som jag upplevde att jag blivit började jag studera mitt forna jag. Vad skapade min passion? Och all energi, var kom den ifrån? Hur förvaltade jag den?
Snart insåg jag att mitt gamla liv inte varit hållbart. Eftersom jag i hög utsträckning skapat energi genom att surfa på allt högre vågor för att nå ännu häftigare höjder blev fallet hårt. Alla som slagits omkull av en kraftig våg vet vad jag pratar om. Inget är så hårt som vatten, inget så förrädiskt som underhavsströmmar. Det som varit fantastiska upplevelser på ytan blev tuffa insikter när jag landade på botten.
Efter hand insåg jag dock att det inte handlar om ett liv med eller ett liv utan passion och energi. Utan att jag istället ska kunna skapa den energi jag behöver genom att odla min passion som en frukt. En blomma som får slå ut i all sin prakt när solen strålar men som också får vila och mogna i den takt som krävs för att smaka gott. När vi går från att surfa på höga vågor till att så ett frö kan vi uppleva det som att vi backar. Men jag har insett att det inte är så dumt att jorda sig eller att stå stadigt i myllan.
(Sorry för de halvtaskiga metaforerna men jag måste få driva lite med mig själv också. Med humor och självdistans blir det mesta roligare = energi.)
Handen på hjärtat – en bekännelse
Handen på hjärtat, här kommer en bekännelse. I år är det nog första gången jag skapar ett motto som enbart handlar om mig som person. Alltså ett motto som inte involverar mig som företagare eller min relation till andra människor. Kanske är det bra att släppa taget om något för att istället kunna fånga det som annars inte ryms?
Lästips
Här kommer ett lästips för dig som är intresserad av vad meditation är och vad det kan innebära i ditt liv. Gillar du dessutom vetenskap är den här boken ett kap! Efter att ha läst boken Stillhetens styrka av psykologen och vetenskapsjournalisten Daniel Goleman och Richard J Davidson, professor i psykiatri och psykologi, bokade jag sommaren 2018 in mig på en tio dagars Vipassanareatreat. Både retreaten och boken gav mig förnyad kraft och tilltro till stillhetens styrka. Adlibris har i skrivande stund har ett riktigt bra kampanjpris på boken, klicka här för att komma dit!
PS Vill du veta hur jag jobbar med årets motto läs inlägget ”Bättre än nyårslöfte - årets motto!” från januari 2020.